Strönning – AM11

Beskrivning

Ströningar verkar primärt ha varit avsedda för bälten, men exempel finns också på andra användningsområden, t.ex. börser, möbler och bokomslag. De tycks aldrig ha använts ensamma utan den övergripande dekorativa effekten byggde på upprepningar av mönstret. Bevarade bälten visar att man oftast föredrog att sätta dem tätt. Användandet av fler än en sorts ströning på samma föremål förekommer ibland och, såvitt man kan se, då av samma material. Ströningarna behövde nödvändigtvis inte vara av samma material som söljan.

Alla ströningar har ett skaft som fästs med hjälp av en tennplatta på baksidan av bältet. Skaftet klipps ned så att det slutar 1-2 mm ovanför plattan och hamras ut till ett nithuvud med hjälp av en kulhammare. En tennplatta medföljer varje nit. När du väljer nit tänk på att de skall passa för bredden på ditt bälte och även kunna träs igenom spännet.