Genom en rad olika behandlingar och vävtekniker kunde man få fram tygkvalitéer, som lämpade sig särskilt bra för olika användningsområden. Medan ett tunnare, mer följsamt tuskaft- eller kypertvävt ylle passade bra till exempelvis klänningar och cotehardies, kom ett mellankraftigt ulltyg som kläde till sin rätt i en rock, jacka, doublé eller i ett par hosor som skulle hålla dess bärare varm under flera vintrar. Till uniformer, mantlar och andra kraftiga ytterplagg som skulle skydda mot vind och väta användes ofta den kraftigaste och mest slitstarka ylle-kvalitén.

Flera av färgnyanserna på våra ylletyg har noggrant tagits fram utifrån historiska växtfärgade förlagor, vilket uttrycks i namn som exempelvis ”vejde” och ”mörk krapp”. Många av de ofärgade ylletygerna går dessutom bra att växtfärga själv! De allra flesta av våra ylletyger har en omönstrad, enfärgad väv. Våra Birkatyger och den vackert mönstrade Lödöserutan från 1200-talet är dock ett exempel som bryter av mot detta. Läs mer om våra olika ylletyger i underkategorierna nedan!

*Geijer, Agnes (1994). Ur textilkonstens historia (3). Stockholm: Tidens förlag. Libris länk. ISBN 91-550-4062-4

Vadmal är i dag ett kraftigt, valkat ylletyg som liksom kläde är vävt av kardullsgarn, och som ur ett historiskt perspektiv har en geografisk koppling till Skandinavien. Här var vadmal alltså ett inhemskt tyg, som även användes som betalmedel: ett ”vad mal” = ett ”mått tyg”. Historiska fynd från vikinga- och medeltid visar på att den dåtida vadmalen inte alltid var valkad, vilket är en av anledningarna till varför vissa historiska definitionssprickor uppstått angående kläde och vadmal. Den typ av ull som vid tidpunkten fanns att tillgå just här i norden kan också ha bidragit till att vadmalens karaktär särskiljde sig från klädets. Vadmal, liksom kläde, tillverkades dock på ett sätt som gör att man inte kan urskilja bindning eller särskilda trådar.

Kläde blev i stället samlingsbegreppet för mer exklusiva ylletyger, mjukare än det lite sträva vadmalet, som importerades från olika delar av Europa. Väverierna, som ofta var belägna i Tyskland, Nederländerna och England, kontrollmärkte sitt kläde med en blyplomb som visade tygets kvalité och ursprung. Vävteknikerna fortsatte att förfinas under hela medeltiden, och en rad olika kläde-kvalitéer med fantastisk trådtäthet, slitstyrka och lyster kom att bäras av både borgare, högadel och militär.

Tvätt- och skötselråd för ylle

För att dina ylleplagg ska åldras vackert och hålla länge är det viktigt att du inte tummar på hur du tvättar, sköter om och förvarar dem.

Ull består precis som vårt hår av protein och har därför helt andra egenskaper än till exempel linne och bomull. Ullfibern har små fjäll som hakar in i varandra när man behandlar ullen med värme, såpa och mekanisk bearbetning, vilket gör att man måste vara försiktig när man tvättar ylle. Ett löst vävt ylletyg som inte är valkat kan krympa mycket, medan ett hårt valkat tyg som kläde eller vadmal i regel krymper mindre.

Rengöring

Vädring räcker ofta gott och är dessutom skonsamt mot yllet. Har du möjlighet att hänga ut ditt plagg i fuktig väderlek eller i badrummet efter du duschat är det ännu bättre. Yllet renar sig själv, och kommer att kännas riktigt rent och fräscht igen. Får du en fläck på ditt ylleplagg är det bättre att punktrengöra själva fläcken i stället för att tvätta hela plagget. Om du ändå väljer att vattentvätta ditt ylle någon gång, tänk då på att alltid använda ett särskilt ulltvättmedel – och att aldrig använda sköljmedel! Ullens särskilda fiber förstörs av sköljmedel. Vi rekommenderar alltid att tvätta ylle för hand med ulltvättmedel. Man kan även tvätta det på ylleprogrammet i en tvättmaskin. Tvätta då helst utan värme, eller max 30 grader. Ullprogrammet är utformat att efterlikna handtvätt och ger mycket mindre mekanisk bearbetning än andra program för att undvika krympning.

Innan du syr

Vävning, färgning och slutligen upprullning på stora rullar är processer som spänner och sträcker ut det nytillverkade yllet. Därför kan tyget, särskilt ovalkade och tunnare kvalitéer, behöva ”slappna av” och avspänningskrympa innan du börjar sy i det. Du bör därför antingen tvätta det enligt instruktionerna ovan, eller ”dampa” det. Med dampning menas att med hjälp av fukt eller vattenånga få tyget att ”slappna av”. Man kan dampa på lite olika sätt. Ett sätt är att ånga tyget, tex med ångan från ett strykjärn. Ett annat är att spreja tyget fuktigt med vatten och sen stryka hela tyget bit för bit över strykbrädan. Är ditt ylle av en tunnare, mer glesvävd kvalité kan du förslagsvis lägga en bit tvättat bomullstyg mellan strykjärnet och yllet. Oavsett hur du väljer att förbehandla ditt ylle är alltså själva syftet att få tyget att avspänningskrympa. Handelsgillets vadmal och kläde behöver inte förtvättas eller dampas. Vi rekommenderar dock att du förtvättar vår tunna kypert.

Skadedjur

Tråkigt nog tycker olika skadeinsekter, som ängrar och pälsmalar, att ylle är gott att sätta tänderna i. Insekterna är ofta särskilt förtjusta i ylle som smutsats med fett, blod eller svett vilket är en annan anledning att vara noga med att alltid vädra plaggen efter användning. Om du råkar ut för någon av dessa skadedjur bör du först kolla igenom alla plagg de kan tänkas vara intresserade av – ofta är ett äldre el mer smutsat plagg eller garnnystan deras gemensamma hemvist. Tvätta sedan dina ylleplagg och rengör dina kläders förvaringsutrymmen ordentligt. Värme fungerar även bra mot skadedjuren och deras ägg. Några timmar i ett torkskåp eller i en het bastu tar kål på dem, då värme över 60 grader gör att deras proteiner koaguleras. Man kan även frysa tyget i 2 veckor, men det är inte lika säkert som värme.

Tack till bloggarna https://somnardetbegavsig.com och https://ekotextil.se